Karin Raninen Jansson

Tillägnat Karin, nära anhöriga och vänner. Jag har känt Karin och Fam. Raninen som bekanta, sedan barnsben. Vi bodde i Gylle och ni på Gylletäppan. Det var 1 år emellan Karin och mig. Vi följdes åt genom åren,vi utbildades inom samma yrke och träffades då och då. I början av sommaren 2022 så ringde Karin mig. Hon berättade att hon fått en blodsjukdom och skulle behöva en stamcellstransplantation. Hon hade fått reda på att jag också gått igenom en transplantation och undrade om vi kunde träffas för att få ställa frågor till mig angående transplantations tillvägagångssätt. Vi försökte få till en tid men alltid var det något sjukbesök emellan. I Augusti blev det av! Vi satt ute på vår uteplats, då hon just då var så infektionskänslig. Lite kyligt ute men ändå varm dag, blev det för oss båda. Vi fann där varandra, i en djup, mogen, och existensiell vänskap. Hon blev kvar i många timmar, hos mig. Ett möte jag aldrig glömmer. Hennes livsvisdom var stor. Den hade hon fått genom sitt yrke men också genom sitt privata liv ,på ett som jag tyckte brutalt sätt, tyvärr. Jag blev så berörd av hennes sätt att hantera livet och kände att i henne hade jag fått en själsfrände. Sedan dess har det varit många messenger och sms emellan oss. Vi träffades en kort stund, då hon kom hem till mig den 13/12 2023. Hon såg strålande ut och skulle på ett träningspass på Friskis och Svettis. Hon överlämnade en present till mig, som hon själv skapat. En krans av ull som hon tovat ett rött hjärta på. Hon hade också skapat och målat ett egenhändigt kort, med två änglar som tack för vår vänskap. Jag själv var just då den som var svagast av oss i hälsan. Jag är så tacksam för den stunden och för allt hon hade tänkt och gjort för mig. Vi hade sen lite kontakt några gånger före Jul och Nyår. Hennes värden började vackla, skrev hon. Den 19/1 kom det ett sms som Sara hade dikterat åt mamma. Hon tackade igen för vår vänskap och meddelade att blodsjukdomen tagit över, att hon var på väg för palliativ vård. Det var svårt att ta in och så sorgesamt. Vi förstod båda att en sådan existensiell vänskap inte slutar med döden utan följer med in i evigheten. Karins stund på jorden är slut men jag tror och vet också att det inte är slutet. Något Nytt har tagits vid, nåt vi inte kan se eller förstå här på jorden. En dag får vi dock se är min tro! Det var som hon själv uttryckte det i sin dödsannons. Tack för att jag fått leva i den bästa av tider Inbegripet tror jag : Det är Nya tider nu. På återseende käraste Karin. Det är inte långt mellan Jord och Himmel. Ett varmt tack. Din innerliga vän Annika här på jorden och i evigheters evighet.

Karin! Du gav glädje, Du spred energi Du var generös Bästa grannen någonsin Min dotter blev döpt efter Dig Du är saknad