Hans Borgström Annika Hjertbro 2024-04-17Hjärt-Lungfonden
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt. Hören-något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna Jorden är ickeriket ditt!
Jag har trott att alla stormarna som rasat,
i min själ skulle blandas till en vansinnig sång.
Att där jag snavat över helvetet och fasat,
jag skulle lära mig dess visor en gång.
Men se mitt solur mot middagen skrider,
och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider,
när det ändlösa mörkret jag har sett?
Skall jag leva tills jag lärt mig att smida
alla rosor, alla fasor till en levande ked,
som skall skälva som en rusig och glida
som en stråkton i dödsmörkret ned?
Dan Andersson