Pappa. ️
Saknar dig så att det värker i kroppen.
Den du var. Din röst. Dina kraftiga underarmar.
Dina stora händer. När du skrattade. När du funderade. När vi låg bredvid varandra på din och mammas säng och filosoferade om livet. Pratade. Dina kramar. När du bad mig om hjälp med att köpa något på stan, stack åt mig en femhundring och sa att jag kunde behålla det som blev över. När du sa åt mig att inte stressa, att jag skulle ta det lugnt. Det är så tomt utan dig pappa. Jag känner mig halv. Samtidigt lever du vidare i mig. Jag ligger med armarna precis som du alltid brukade göra, när du vilade eller sov. Mina naglar har exakt samma form som dina hade. Jag tror jag funderar på livet, som du gjorde. Saknar din fysiska existens enormt mycket, men gläds åt att din vackra själ lever vidare och att du finns med mig, alla dagar.
Farfar.... Jag älskar dig Farfar! Och saknar dig såååå mycket!!!! Men hoppas att du har det bra där du är nu ️❤️❤️❤️
Tack för idag Pappa
Och för att jag fick 46 år med dig ️❤️❤❤️
Vila i frid ️
Jag är glad att vi hann träffas en gång. Vi utväxlade några ord samtidigt som du åt chokladpraliner så det stod härliga till. Vila i frid Sven
Morfar, det känns overkligt att du inte är här längre. Jag kan inte förstå det. Jag saknar dig och hoppas att du funnit lugn och ro i både kropp och själ. Det förtjänar du. Jag är glad för alla stunder med dig. Älskar dig för alltid morfar ️
I minnet du lever, Du finns alltid kvar. I minnet vi ser dig
precis som du var. Fina minnen från barndomen då du alltid lurade runt hörnet. Många härliga skratt tillsammans genom åren och mitt fotointresse måste jag blivit inspirerad till av dig. Du filmade vår vigsel och jag kommer aldrig glömma att du trodde du kommit till fel bröllop då jag kom in i kyrkan, trots att hela släkten var där. Vila i frid finaste Sven!
Min älskade Farfar, som jag saknar dig️ Gör så ont allting, saknaden för dig är enorm.. Gör så ont att jag inte hann komma på fredagen som bestämt för att få träffa dig en sista gång och få ett ordentligt farväl️ Jag hann inte..️ Jag ville verkligen komma till dig en sista gång och få ett riktigt farväl så de inte skulle bli som det blev nu❤️ Jag ska göra dig stolt Farfar, och jag kommer aldrig att glömma dig️❤️ Jag vet att du alltid kommer finnas här vid oss alla, uppskattar alla tecken och grejer du gör för att visa för oss alla att du är kvar för det tror jag verkligen.. Hoppas du kan kolla ner på mig och vara stolt️ Jag är iallafall stolt, stolt för att få kalla just DIG min farfar. Kommer alltid vara tacksam för det️ Jag älskar dig och hoppas att du slipper all smärta och oro nu️ Hoppas du har det bra, Jag Älskar Dig Massor️❤️❤❤️
Du har funnits i mitt liv sedan jag var 10 år. Och nu finns du inte mer. Jag kommer så väl ihåg första gången vi sågs. Det var en sommardag som du kom inkörandes på vår gård hemma i Nordanåker. Och inte visste vi då,att du skulle komma att bli en del av vår familj. Jag tycker det känns som vi förstått varandra bra under årens lopp. Varken du eller jag har gillat att vara medelpunkt i någon större samling.
Och nu hoppas jag,av hela mitt hjärta att du funnit lugn och ro i både kropp och själ. Och jag är övertygad om att vi kommer att ses någon gång igen.
Älskade Pappa, din kamp är över och jag önskar dig nu evig frid , utan ångest och oro
Du har varit en riktig kämpe genom ditt liv
Och dagen vi fick tillsammans när du var piggare än du varit på mycket länge , dagar före du lämnade din sjuka kropp är ett fantastiskt minne som jag är så lycklig du gav mig ️❤️❤️
Saknar dig enormt mycket och kommer alltid göra det.
Jag hoppas du håller koll på mig och mina barn ️
Är så tacksam för allt du lärt mig , och att vi förstått varandra så bra ️❤️❤❤️
Bilden är från vår fantastiska dag .
Jag älskar dig Pappa och hoppas du ger mig tecken
att du är med oss
Tack Älskade Pappa ️
Älskade pappa, ️
Redan i somras, när du började kämpa med kräkningar, feber, hög sänka och dåligt blodvärde, kände jag att du nog påbörjat din sista resa. Resan mot ljuset.
Efter att ha hälsat på dig, när du precis insjuknat hemma i din säng, tog jag spontant en bild på mina blyspröjsade fönster i hallen. Tyckte att det strålade ett så vackert ljus in genom fönstren. På bilden ser jag sen att det var ett väldigt speciellt ljus, ett ljus som strålar mellan himlen och hjärtat på en man som ligger vilandes på rygg, med kudden bakom sitt huvud. Fönstren blev till vackra kyrkofönster.
Då visste jag.
Min älskade, godhjärtade, känslosamma, lite tysta, sköra, intelligenta, analyserande och genomsnälla pappa. Som kunde skratta så att tårarna rann nedför dina kinder, de gånger då du riktigt skrattade.
Tyckte så mycket om när du gjorde det, att få se dig sådär okontrollerat glad.
Du har funnits i mitt liv i snart 49 år. Redan i mammas mage fick vi kontakt. Jag sparkade vilt när jag hörde dig spela piano eller fiol. Ville självklart, som typ femåring, börja ta pianolektioner hemma hos kantor Thorild Ahlund i Torsång, för det gjorde ju min pappa.
Kommer ihåg när jag fick köpa trädockan hos Kerstin på Torsångs café. Du ville ge den till mig. Dockan står på mitt nattduksbord idag och där kommer den att få fortsätta stå.
Alltid har du funnits där, om än inte alltid aktivt närvarande.
Du var mer pappan som fanns där lite i bakgrunden,
men du fanns där, alltid. Jag älskade att prata med dig.
Tyckte om att lägga mig bredvid dig i din och mammas säng. Prata om livet. Vi brukade skoja med mamma och säga att vi har ett inre lugn, du och jag, som hon, som sällan kan sitta still mer än två minuter, avsaknar, skojade vi.
Sanningen är väl den att det där utstrålade lugnet på utsidan kunde utkämpa en strid, på insidan.
Jag har alltid känt att jag förstår dig pappa, på djupet.
Tror vi förstod varandra.
På riktigt.
Eller rättare sagt, jag vet att det var så.
Det är så.
Ända tills du tog ditt sista andetag, måndagen den 24 februari kl 16:07, var du en riktig kämpe. Jag önskar att jag vågat köra bilen lite lite snabbare så att vi hunnit fram för att hålla dig i handen när det slutligen var dags att lämna, men vi kom ungefär en minut försent.
Kanske ännu mindre.
Kanske handlade det om sekunder.
Hoppas att du kände att jag var påväg, att jag kom springandes in i korridoren för att vara hos dig.
Kanske såg du oss genom fönsterrutan och bestämde dig för att gå, just då.
Sköterskan som satt där med dig berättade att du tittat ut genom fönstret när du gick.
Kanske ville du bespara oss det där sista jobbiga ögonblicket. Jag väljer att försöka tänka så, samtidigt som det gör extremt ont att inte ha varit hos dig när du lämnade jordelivet.
När du lämnade för en mer rofylld värld.
En värld där du nu får känna ett inre lugn, hela hela tiden.
Du förtjänar verkligen det pappa, men jag saknar dig, förlamande mycket.
Jag lovar att försöka leva efter dina goda råd att: "stressa inte, för då kan det gå åt hel..te" och "tänka på att livet går fortare än du förstår".
Jag ska göra mitt allra allra bästa för att leva livet, alla dagar.
Jag ska leva åt dig och göra alla de där sakerna som du kanske hade velat göra, men inte förmådde.
Pappa, jag ser fram emot att du fortsätter att hälsa på mig. Jag bad dig om det där i sjukhusrummet, där jag låg på ditt bröst och krampaktigt kramade din döda kropp.
Jag vet att du hörde mig.
Veckan som passerat, efter din död, har innehållit många magiska tecken och symboler.
Du var en riktig pulgubbe, gillade teknik och har fortsatt att fokusera på tekniken.
Men, jag känner mig även enormt tacksam över de vita fjädrarna och det överjordiska fotografiet.
Fotografiet är redan inramat i guldram och uppsatt på väggen till höger om min säng.
Jag älskar dig pappa, och det känns skönt att jag hann säga det till dig sista kvällen, när vi såg varandra djupt in i varandras isblå ögon, för allra sista gången.
Du svarade "Tack" och sa sen något ohörbart tillbaka.
Jag vet vad du sa pappa.
Vila i frid nu pappa.
Njut av lugnet, ljuset och friden.
När du får ork och lust, kom gärna och hälsa på mig igen.
Och igen och igen och igen.
Jag blir glad då.
Jag längtar.
Hela tiden.
/ Stina
Tack för alla glada minnen, vila i frid.