Vila i frid.
Eva, Staffan och Ulrika med familjer
En ros fäller sakta bladen
Ett ljus brinner stilla ut
En flämtande livslåga
slocknar
En arbetsfylld levnad är slut
När dagen känns tung och livet känns kallt
är det svårt att se en mening med allt.
Så ensamt det är att bära en sorg.
Men bördan kan lätta med andras försorg.
För tankar kan värma och ord göra gott.
En blick kan berätta att någon förstått?
Så känn att Ni har ett stöd här i oss.
För det ska Ni veta
- vi tänker på er!